Det var lite av min passion. Det där med att låta känslorna flyta ur mina fingertoppar, skapa ord där varje liten bokstav var fylld med mig, av mig. Det är som att mina sömniga fingrar vill säga någonting innan dem somnar. Återskapa ett speciellt ögonblick då staden var som kallast och natten var som mörkast. Påväg mot en lång väg av ensamhet och ånger får jag ett samtal. Ett samtal som senare leder till att Han tinar det som är fruset, både på insidan och utsidan av mig. Just nu är det för många frågetecken som byter form och blir till utropstecken. Verkligheten är aldrig likadan som tankarnas föreställningar. Nä, ibland tror jag det nog är bäst att gå runt och undra lite. Man kan inte möta alla sanningar på en gång. Allt är inte bra jämt, sluta le för en stund. Det är vackert. Jag vill bara kunna räkna med dig. Räkna med att jag är fin i dina ögon när du tittar på mig. Räkna med att du vill att jag ska höra av mig. Räkna med att det känns när jag inte gör det. Räkna med att jag kan lita på dig. Räkna med att du tänker på mig ibland. Räkna med att du säger något fint ibland. Räkna med att du vill dela med dig av din närhet ibland. Räkna med att du vill vara där när jag somnar. Räkna med att du finns där när jag vaknar. Räkna med att du inte går om jag väljer att stanna.
Som en laddning färgglada klickar mitt i vardagens många grå nyanser, det är så jag ser på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar