Minns du den där gången på parkbänken när alla hade gått hem ifrån
nattlivet och lämnat staden bakom sig? Då frågade du samma sak. Vad ser
du i någon som mig? Jag tände bara en cigg och svarade genom rökmolnet
att du inte var drömmarna jag drömde ibland. Du var bättre än så. Du var
min verklighet, och det var enda gången jag inte flydde ifrån den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar