Jag minns så väl hur hon blev presenterad, men det var jag som lät henne komma in och jag har försökt att ge dig hela skulden fast jag innerst inne vet att den är min. Vissa stunder kan det kännas ensamt om du undrar vad jag tänker på så jag håller hårt och kryper tätt intill dig, som om hon skulle försvinna då. Vi talar sällan högt om våran framtid, vi talar aldrig högt om det vi har. Dina drömmar blir allt svårare att se nu och mina finns snart inte längre kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar