tisdag 6 mars 2012

att veta att ingenting kan hända oss, innan klockan slagit tolv

Länge leve länge sen, som jag minns det var det lätt, även när jag trillade omkull.
Länge leve du min vän, du som alltid följt mig hem, nykter eller alldeles för full.
...men det var så länge sen. Ja, det var säkert längre än sju sorger och åtta bedrövelser sen.
Du kommer nog aldrig mer vara min vän, det var för länge sen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar