torsdag 4 oktober 2012

att nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig

Varför går jag alltid tillbaka till Melissa Horn när jag möter minsta lilla motgång?
jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här
Det är någonting med hennes texter som får mig att känna igen mig.
jag vet att du har tänkt, men berätta hur du mår
Det har hjälpt mig genom svåra tider innan.
Och jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut
Så nu sitter jag här och tårarna rinner, dricker te och lyssnar.
Jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss

Ibland känner jag mig otillräcklig. Men det betyder inte att ni slipper mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar